En stark åsikt är viktigare än god grammatik!
Vi satt hela klassen samlade i klassrummet ett par dagar innan vårt nationella prov i svenska skulle äga rum. Vår lärare gav oss en uppgift för att förbereda oss inför den stora dagen. Vi alla fick läsa av ett tidigare nationellt prov i svenska och sedan se vad olika elever hade skrivit för uppsatser.
Texten man skulle reflektera över var skriven av Jan Guillou där han gav sin åsikt om den själva du eller ni frågan. Ska man tilltala en främmande person med ordet "du" eller "ni", en fråga som ibland väcker debatt.
Den fanns två uppsatser som två olika elever hade skrivit som vi skulle läsa igenom och sätta vårat "betyg" på.
Den första uppsatsen fann jag väldigt intressant och stark. Personen som hade skrivit visade en stark åsikt om frågan och var tydlig med sina känslor och funderingar. Även om jag inte höll med om alla åsikter så fick den mig intresserad. Jag kände en glöd, en eld, en stark jäkla vilja och bra funderingar.
Min lärare frågade, "nå vad tyckte ni om det den första?" Bra! Sa jag. Mina klasskamrater höll inte med.
Många sa att den förtjänade IG eller högst G. MVG-barnet i klassen sa att texten inte var uppdelad i stycken, nåt stavfel fanns, dåligt ordförråd och några grammatiska fel. Läraren sa att personen som skrev uppsatsen hade fått ett G.
Uppsats nummer två. Texten var uppdelad bra, bra ordförråd, inga stavfel och allt rätt grammatiskt. Men det fanns inte en åsikt. Eleven valde att fly bakom avancerade ord som egentligen inte betyder ett skit. Uppsatsen sa ingenting om vad eleven kände eller tyckte om frågan utan var bara massa avancerat skitbabbel om ingenting. Höll på att somna efter att ha läst fyra rader.
Vår lärare frågade igen, "nå vad tyckte ni om denna då?" Skit! Sa jag. Mina klasskamrater höll inte med.
Hur kan du tycka det? Sa dom. Den förtjänar MVG sa de flesta, jag skakade på huvet.
Den första förtjänar VG eller MVG och den andra högst G sa jag, min lärare blev direkt orolig.
Om du skulle vara svenska lärare? Skulle du sätta dom här betygen då? frågade han. Det finns kriterier man måste följa, sa han.
Från den dagen så visste jag med all säkerhet att jag aldrig skulle vilja bli svenskalärare. Där grammatik betyder mer än en åsikt, där vill jag aldrig vara. Där ett fint språk är viktigare än att vara tydlig. Där din åsikt bara betyder nåt om du formulerar och stavar den rätt. Där ett stort ordförråd är viktigare än vad du vill säga. Den världen vill jag aldrig leva i.
Texten man skulle reflektera över var skriven av Jan Guillou där han gav sin åsikt om den själva du eller ni frågan. Ska man tilltala en främmande person med ordet "du" eller "ni", en fråga som ibland väcker debatt.
Den fanns två uppsatser som två olika elever hade skrivit som vi skulle läsa igenom och sätta vårat "betyg" på.
Den första uppsatsen fann jag väldigt intressant och stark. Personen som hade skrivit visade en stark åsikt om frågan och var tydlig med sina känslor och funderingar. Även om jag inte höll med om alla åsikter så fick den mig intresserad. Jag kände en glöd, en eld, en stark jäkla vilja och bra funderingar.
Min lärare frågade, "nå vad tyckte ni om det den första?" Bra! Sa jag. Mina klasskamrater höll inte med.
Många sa att den förtjänade IG eller högst G. MVG-barnet i klassen sa att texten inte var uppdelad i stycken, nåt stavfel fanns, dåligt ordförråd och några grammatiska fel. Läraren sa att personen som skrev uppsatsen hade fått ett G.
Uppsats nummer två. Texten var uppdelad bra, bra ordförråd, inga stavfel och allt rätt grammatiskt. Men det fanns inte en åsikt. Eleven valde att fly bakom avancerade ord som egentligen inte betyder ett skit. Uppsatsen sa ingenting om vad eleven kände eller tyckte om frågan utan var bara massa avancerat skitbabbel om ingenting. Höll på att somna efter att ha läst fyra rader.
Vår lärare frågade igen, "nå vad tyckte ni om denna då?" Skit! Sa jag. Mina klasskamrater höll inte med.
Hur kan du tycka det? Sa dom. Den förtjänar MVG sa de flesta, jag skakade på huvet.
Den första förtjänar VG eller MVG och den andra högst G sa jag, min lärare blev direkt orolig.
Om du skulle vara svenska lärare? Skulle du sätta dom här betygen då? frågade han. Det finns kriterier man måste följa, sa han.
Från den dagen så visste jag med all säkerhet att jag aldrig skulle vilja bli svenskalärare. Där grammatik betyder mer än en åsikt, där vill jag aldrig vara. Där ett fint språk är viktigare än att vara tydlig. Där din åsikt bara betyder nåt om du formulerar och stavar den rätt. Där ett stort ordförråd är viktigare än vad du vill säga. Den världen vill jag aldrig leva i.
Kommentarer
Trackback
